Där går han

Fram och tillbaka går han. Snabba steg. Blicken fäst rakt fram. Jag ser hans rygg som inte fått någon sol alls i år. Iakttar den otroligt raka hållningen och funderar på om han inte går lite stoltare i år. Jag tror det.

När han når utkanten av gräsmattan där stängslet tar vid vänder han och kommer tillbaka mot mig och filten jag sitter på. Outtröttligt går han. Varje gång han passerar ler vi mot varandra i samförstånd och tänker samma sak. Att det tar tid i dag.

Jag tänker på mitt liv och min osannolika tur och stoppar inte tårarna som väller upp bakom solglasögonen. Grumliga där långt borta under en stor kastanj går de. Det bästa som hänt mig. Mannen i mitt liv och barnet som inte alls vill sova. Jag ser den lilla foten guppa upp och ner utanför vagnen och mannen som kör den. Han ler.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Han är här

3870 gram tung, 51 cm lång och alldeles alldeles ljuvlig. 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Sömntuta

Jag somnade om hörni. Snoozade och snoozade tills väckarklockan inte ringde mer. Hamnade i djupsömn. Gick i ide fast under de varma månaderna. När jag vaknade var det kallt igen och det hade hänt en del. Nytt hem. Nytt tempo. Och störst av allt ett nytt liv. Snart färdigbakad buffar han och bökar därinne i magen. Redo att komma ut. Om nio dagar är han klar. Och livet tar en ny väg.

Publicerat i Uncategorized | 6 kommentarer

Awakening

Bloggen har vaknat. Efter en lång dvala och ingen ork, ingen tid, ingen lust, ingenting, har den så äntligen slagit upp ena ögat och tittat sig yrvaket omkring. Den har sovit klart. Tack ni som troget väntat!❤

Publicerat i Uncategorized | 3 kommentarer

Känner du dina facebookvänner?

Jag har alltid haft mina egna regler vad gäller facebook och vilka jag anser är mina vänner där; jag vill kunna vara mig själv när jag skriver utan att bli missförstådd för mina åsikter och min humor. Med det sagt tycker jag inte att det är okej att skämta om vad som helst. Vidare vill jag slippa läsa sådant jag blir alltför upprörd över och därmed slippa gå in i en diskussion eftersom det tar onödig energi. Man kan strunta i att gå in i diskussioner, sure, men man har också ett samhällsansvar tycker jag. Om ingen säger ifrån, vad händer med världen då? Jag har också alltid tänkt att jag vill kunna träffa mina facebookvänner på tu man hand och ta en fika utan att det känns konstigt. Vi måste ha något att prata om, jag måste gilla dem och känna att de gillar mig. Nu har jag raderat människor jag trodde att jag kände. Som jag inte alls förstår mig på och som jag inte lyckats möta i dialog. Ett problem kvarstår; en person i en inte alltför avlägsen omgivning som gillat en annan persons status som går ut på att de stöttar SD:s åsikter. Det kryper i mig men situationen är inte helt enkel. Jag fattar att det hela beror på ointelligens eller trångsynthet, eller både och, men ändå. Om alla resonerade så och ursäktade rasister… Ni fattar. Vad gör jag?

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Måndagssoldat

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Mathat

Ni vet det här jag skrev för några månader sedan om att vi så käckt planerar middagar, gör storkok och äter så himla bra och genomtänkt. Glöm det. Det är matkaos här. Sista minutenbeslut när blodsockret är som lägst, kalla korvar och yoghurt med flingor. Ingen orkar tänka. Ingen orkar laga. Middag sju dagar i veckan med tillhörande dubbla lunchlådor, att det kan vara så jobbigt. De här familjerna med fyra barn, hur gör de? Hur gör ni?

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer