Månadsarkiv: juni 2013

Det har varit en jobbig fredag. Min kropp är trött. Så trött. Jag har ställt ut möbler på balkongen och flyttat ett litet citronträd från en kruka till en annan och det är väl ungefär allt. Mannen är på jobbfest … Fortsätt läsa →

Min pappa fyller år idag. Sextiotre. Senast vi sågs var på min farmors begravning. Det var 2005. Jag var så nervös inför den dagen. Ville inte gå men gick för farmors skull. Kunde inget annat. Jag ångrar det inte. Min … Fortsätt läsa →

– Vad föll du för hos honom? frågar de halvvägs in i festen och mitt svar kommer tveklöst. Först hans yttre. Hans längd. Hans händer. Hans fyrkantiga haka. Hans skäggstubb. Hans leende. Hans ögon, mer ljusblå än någon annans och … Fortsätt läsa →

Jag har varit ledig i en vecka och börjar känna lite liv i mig även om pulsen är hög och jag gör allt fort fortare fortast och på samma gång. Jag har så många tankar i mig att de snart … Fortsätt läsa →

Jag städar i omgångar. För att jag behöver vila emellan. Jag inser att jag varit rätt nära krasch. Inser att det var bra att jag bromsade i tid. Med hjälp. Han sa ifrån när jag under våren sprang ifrån honom … Fortsätt läsa →

Jag skickar Sex år utan plural till honom. Kopierar och klistrar in i mailet för jag vill inte att han ska få tillgång till bloggen. Den är min. Mitt innersta. Först nu redo att delas men försiktigt. Han har hört … Fortsätt läsa →

Inte tycka om turist. Tycka turist trist. Något är fel med människor på resa. Inte vet jag om det var fel på dem redan när de checkade in eller om något händer när de klämmer sig in i snurrdörrarna till … Fortsätt läsa →

Hemma hos mig har blivit hemma hos oss och jag vänjer mig så snabbt vid begreppen. Precis som om jag, mig och min aldrig någonsin existerat. Nu finns bara vi och singular hör till en svunnen tid. Vi åker på … Fortsätt läsa →

Och det blir precis så jobbigt som jag befarat. Exakt så. Jag håller ihop någorlunda fram till klockan elva. Med hjälp av några pauser där jag ‘bara måste hämta något’ klarar jag det och inser vilken bedrift det är. Ser … Fortsätt läsa →

Under året har vi förutom att prata kommunicerat genom loggböcker. De och jag. Ett gäng fjortonåringar, lika olika som antalet när man räknar dem. Fjortonåringar som haft så mycket tankar och känslor att de fyllt nästan alla blad i den … Fortsätt läsa →

– Du skulle ha garvat ihjäl dej! Jag skrattar. Han ringer mitt i natten från en restaurang i Spanien. I svettig kostym berättar han om operasången han fått till köttet istället för sås och jag fattar precis. För vi är … Fortsätt läsa →

Jag är på fest och jag är tjejen alla hatar. Lycklig. Glad. Lugn. Alla är singlar utom jag och jag känner igen uttrycket i deras ögon. Den där flackande blicken. De behöver inte säga något, jag ser det ändå. I … Fortsätt läsa →

Jag har skrivit 285 ord av 2400 på min hemtenta i lingviskit, förlåt lingvistik. Jippi. Kom på att det var just idag jag bara var tvungen att peta ner nagelbanden sådär som man ska för att naglarna ska bli riktigt … Fortsätt läsa →

Min handledare underkände mig på min B-uppsats. Det kändes förjävligt. Jag var i chock. Den diskussionen ska vi ta senare för det är efter att jag funderat mycket länge första gången jag blir underkänd i något under hela min skoltid … Fortsätt läsa →

Han skriver att det var synd det. Att mina gener är något alldeles extra. En får tacke. Och du mamma. Tack!

Överjävligt bra. Tycker jag.

Det kom ett mail: Hej 😉 Skulle fina du vara lockad att uppleva sommarens äventyr ihop med en romantisk trevlig singel som typ mig och se vad det kan leda till? ❤ Svar: Hej Rolf! Som du säkert sett, eftersom … Fortsätt läsa →

En gång dejtade jag en snubbe från Äppelviken. Eller från och från. Han bodde där. Han hade allt. Utom kärlek då. Jag irriterade mig nåt alldeles vansinnigt på hans lite glassiga stil och ännu mer på hans nackhår som var … Fortsätt läsa →

Mina energidepåer är tomma. Batterierna slut. Ganska exakt jätteslut är de. Inget finns kvar. Helt tomt är det. Går Odengatan ner på väg hem från jobbet och tittar på flak efter flak av firande studenter. Ler för mig själv för … Fortsätt läsa →

Det här kan vara det bästa schampot jag någonsin provat. Ni vet i hela liiiivet. Jag tror det.

Jag är gräsänka. Hela veckan. Det är tomt och lite trist men också väldigt skönt. Jag har faktiskt inte riktigt vant mig vid mitt nya samboliv så ensamvargen i mig jublar, äter för många dubbelbitar choklad, bloggar oblygt, lyssnar på … Fortsätt läsa →