Jag är fyrtiotre. För sex år sedan var jag singel. Sedan sex år. Sex ofattbart långa år i väntan på kärlek. Jag drömde om den där mannen som en dag skulle slå undan benen på mig. Tänkte på honom ganska mycket. Hela tiden ungefär. Hade börjat ge upp. Tänkte att den kanske inte alls drabbar alla. Den där kärleken som är rätt.
En lördag i maj kom han så gående och jag, som stukat foten och fullständigt saknade balans redan innan, kunde knappt krycka mig hem. Nu är han min på riktigt och jag hoppas att han så förblir. För alltid. Det vore så tråkigt att behöva ändra den här texten igen.
Den här bloggen föddes ur ett brustet hjärta och har fungerat som mitt andningshål. Den har till största delen handlat om the past. Lite om the present. Nästan ingenting om the future. Som en röd tråd medan år och bokstäver förflutit finns det vackra, det jobbiga, det svåra, det obegripliga, det fantastiska, det jävliga och det underbara som kallas kärlek.
Förlåt att man vill bli lite älskad 
Hur mycket jag gillar din blogg? Mycket. Du är en fantastisk skribent.
Ååå vad glad jag blir! Tack! 🙂
Lycka till ❗
Tack snälla!
Fick tips om din blogg av en gammal vän som jag har på facebook. Strålande blogg och fantastisk att läsa.
Tack fina du! Vad glad jag blir! 🙂
En som i synnerhet gillar dina ”det gjorde jag inte” inlägg visar sin uppskattning.
Jag bugar och bockar och tackar för att du gör så att min morgon börjar bra!
Plopp in på favoriterna 😉
Vad kul! 🙂
Hamnade på din blogg av en tillfällighet! Kan inte sluta läsa … 🙂
Vad roligt! 🙂
Like your BLog. It’s candid and so there is a connection. keep it up.
Thank you! 🙂