Min nya läkare visar mig den skattning man gjorde på mig när jag först kom in i höstas och vi jämför med den jag nyss fyllt i. Första gången hade jag 33 på testet som heter Madras och som mäter graden av depression. Gränsen för svår depression går vid 34, säger hon. Sjunker man till 35 och vidare mot 40 läggs man ofta in. Nu har medicinerna puttat upp mig till 10 och gränsen för depression är 12. Det innebär att jag inte är deprimerad. Inte just nu. Inte just idag. Jag kan själv inte förstå att jag inte förstod hur illa det var. Jag såg inget ljus, inget hopp. Det är svårt att förklara och svårt till och med för mig att förstå nu så här i efterhand. När jag ser siffrorna på papperet och läkaren pratar om vilken resa jag gjort och hur tufft det måste ha varit brister det. Tårarna strömmar fast den här gången är det bra. Bara bra.
Är du orolig för någon du känner eller kanske funderar på om du själv uppfyller kriterierna för depression, sök hjälp. Vänd dig till din vårdcentral/familjeläkare först och främst. Vänta inte.
Blir så glad! Det är du värd💕💕
♥♥♥
All lycka till dig!
Tack andningsrum och välkommen till bloggen!
Hejja dig ❤