A nap of tea

Han tar min tekopp och sätter ner den på bordet. Stryker mig över kinden och säger att jag somnat. En bedrift minsann att somna med en kopp te i handen. Sanna Nielsen har just spänt sina halsmuskler innanför sin svarta spetstopp och jag är helt sänkt. Kaputt. Kraschad. Hela dagen har jag slitit med min sista uppsats. Sista uppsats, jag upprepar. Uppfattar. Uppsatsar. Jag börjar skriva vid nio och vid lunch hör jag någon som börjar slipa ett golv eller såga brädor i en lägenhet nära min. Tror jag. Det är fel. Det är taket på vår fastighet samt alla fastigheter runt omkrng som ska spolas. Antar att något annat kommer att hända med taken sedan men först har man bestämt att de måste spolas. Med helt vanligt vatten spolas de rena men det låter som om någon fönar i mitt öra. Från lunch till klockan 18 håller de på. Fön, fön. Och jag, jag ska skriva uppsats mitt i det här. Jag som inte klarar ljud just nu ska använda MLA-systemet när jag refererar och parafrasera och citera och briljera och försöka att inte plagiera. När jag somnar med tekoppen har jag nästan tio timmars skrivtid i kroppen. En kall chorizo och några tomater ryms där också. Nu bäddar han ner mig i sängen och jag somnar medan han bär ut koppen i köket. Teet är kallt. Hjärtat varmt.