– Men jag är inte som du. Jag är inte du! säger han frustrerat och vi försöker än en gång mötas i det som kan krocka när två liv ska samsas i ett på få kvadrat.
Jag vill planera. Han vill men är inte lika planeringsbenägen. Jag vill vara mer laidback men har svårt. Jättesvårt. I början gick jag till Hans stora irritation ofta ut ur rummet när vi hade en diskussion. Nu stannar jag kvar. Rösterna är inte längre höga utan har vanlig samtalston. Vi hittar alltid fram till varandra i kommunikationens labyrint, vi kan se våra olikheter och använda dem till något positivt, erkänna fel och tankevurpor, vi skrattar åt oss själva och varandra däremellan och det slutar alltid bra.
– Vi är så bra på att bråka, säger jag och pussar hans veck i kinden som är det finaste jag vet.
– Proffs, svarar han.
Sedan diskar vi. Han och jag.
Underbart!!! Så det ska va. Man ska fogas samman genom att stötas och blötas med mer kärlek som avslut 💕
♥♥♥
True ♡ love