Mörkerseende

Vissa ser bra i mörker, andra sämre. Jag ser ingenting alls. Känner mig helt blind och ur form. Jag funderar på att köpa en ljusterapilampa. Det ska ju räcka med en halvtimme per dag i två veckor. Det har funkat på mig förut. Jag pratar med en före detta kollega om hur jag känner mig och hur jag inte i min vildaste fantasi kan föreställa mig att dra på mig jeans och gå till jobbet i mörkret. Det går bara inte. Hon har jobbat närmast mig hela förra läsåret och hon säger nu att hon tror att jag haft en utmattningsdepression som lurat runt hörnet och som inte riktigt är över. Att jag borde ta det lugnt. Ett tag till. Men tror du verkligen…utan att jag märkt det börjar jag och hon svarar med ett tveklöst ja. Det skrämmer mig men jag inser att hon förmodligen har rätt. Så många tårar under det gångna läsåret, så lite kraft. Det var nog inte bara hormoner eller en dålig chef. Nu vill jag ha ljus.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s