Men orka

Jag tänker på den jag var förut. Den där starka som outtröttligt jobbade på i all oändlighet. Hon som steg upp 6.15 varje dag, vecka ut och vecka in och bara gjorde. Som alla andra men ändå. Jag tänker på henne nu då jag tycker att det är omänskligt att vakna före åtta och jag bara inte orkar forma mitt hår till en acceptabel frisyr som fungerar bland vuxna människor dagtid. Vårterminen närmar sig och inget är ännu klart för mig. Ingenting alls. Jag har ont i magen och vill leva mitt liv i soffan, under filten och med rufsigt hår. Jag vill inte. Ingenting vill jag. Absolut inte jobba. Bara vara. Ifred. Ta en paus men det går ju inte. Verkligheten knackar på och öppnar man inte hämtar den bara kofoten.

Jag tar en promenad för att jag tänker att det säkert är bra för mig och jag passerar människor som orkar. Någon i kostym, några på väg till lunch, någon med barnvagn och fint hår. Hur orkar de? Orkar de? Jag gör det inte och jag tänker på mitt förra jag. Hon som bet ihop. Jag kan väl inte påstå att jag saknar henne men jag undrar var hon tog vägen.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Men orka

  1. mam skriver:

    Hon orkade inte heller riktigt när det blev höst och mörkt och kallt…..

  2. akiiami skriver:

    Usch. Mörkret tar kål på en. Hur gör andra?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s