Tidig höstmorgon på Drottningholm. De första gula löven har precis singlat ner över ägorna. Kungen står i kalsongerna och tittar ut genom fönstret. Sträcker på sig. Kliar sig i skrevet. Undrar hur Silvia har sovit där i västra flygeln. Han sätter sig på sängen och läser i sitt program för veckan. Där står vad han ska göra. Dag för dag.
Måndag
6.30 Frukost med drottningen.
7.00 Lära mig om nyheter. Drottningen läser högt ur DN.
7.30 Dusch och hårvård (kamma håret).
9.00 Åka stort flygplan.
15.30 Utdelning av medalj till Saaaaaaa…
Där blir det plötsligt jättesvårt. Kungen läser högt. Drar med pekfingret under orden.
– Medaaaalj till Saaaa…jaha! Saade. Eric Saade. Vad kul! Jag älskar Manboy! Även om Womangirl är mer min grej hehe, skrockar kungen nöjt.
Han tystnar när Silvia kommer in i sovrummet. Skämssneglar på henne och reser sig för att leta efter sina rätta glasögon vilka visar sig vara spårlöst borta. Ett par timmar senare efter genomförd hårvård och med bilen framkörd bestämmer han sig för att åka i sina läsglasögon.
– Äsch, det är väl inget speciellt jag behöver se på långt håll ändå. Det här är ju ett rutinuppdrag, säger han till sig själv och går ut till den svarta SÄPO-bilen. Medaljen i en ask i fickan. Silvia i släptåg.
Och så gick det till när kungen gav en medalj till Saudiarabiens diktator.
Förlåt att man vill bli lite älskad 