Prinsessan utan ärten

Heter det inte ärtan förresten? Nåväl. Min säng. Jag måste skriva om den igen. Jag ligger på en tron. Så vill jag bäst beskriva det. Jag syns knappt bland alla kuddar men man hör mig på fnisset. Den är härlig. Sängen. Hög. Och bred. Som prinsessan på ärtens säng fast utan ärta. Från och med nu behöver inte mina gäster sova på soffan. De kan sova i sängen om de vill. Det finns plats. Tänker på Kent. Hon sover ju inte så ofta över hos mig men nu tänker jag på hur det ska gå om det händer. Upp kommer hon ju med lite hjälp men ifall hon vill ner mitt i natten. Vad gör hon då om hon inte vill väcka mig? Så kommer jag på det. Ett lakan. Hon firar ju såklart ner sig i ett lakan som en fånge på rymmen. Där har vi det. Älskar när jag är såhär lösningsinriktad och det händer nästan alltid när dag blivit natt.