Jag skrev det nyss. Klädde det i ord. Det blev så tydligt där i svarta bokstäver mot vitt. Det passade ihop. På ett sätt som vi inte gjorde. Jag har släppt honom. Mannen med stort M. Jag letar inte hans blick längre. Jag glömmer att han finns. Jag kan handla på ICA Vanadis igen. Gå med blicken höjd. Tänka mig honom med någon annan. Utan att det gör ont. Det tog två år, två månader och trettio dagar. Men nu är det över.
Tack flygkaptenen för kloka ord och för att du gett mig nya perspektiv.
Förlåt att man vill bli lite älskad 
Pöss!