Sjumilakliv eller myrsteg

Ibland tror man att man tagit ett sjumilakliv men inser sedan att det var ett myrsteg. Vaknar upp lite bryskt. Blir besviken. Men ibland är det precis tvärtom. Man vänder sig om och förväntas se hela vägen tillbaka men det gör man inte. För det är sju mil dit bort. Där man nyss var. Känslan är oslagbar. Fast oavsett steglängd måste det viktigaste vara att man följer färdriktningen. Inte vänder om man inte absolut måste. Bara om man glömt något längs vägen. Då är det okej. Man bör inte heller gå på fel sida. Så att man krockar med en farttokig cyklist. Skadar sig. Kanske hamnar på sjukhus. Det måste väl ändå vara det viktigaste. Eller är det viktigaste att man är i rörelse? Fortsätter gå?

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s