Mr PEAB

Efter en blöt krogkväll följde Mr PEAB med mig hem. Han var chef och hade en hiskeligt ful kavaj. Som hämtad direkt ur Hem till gården. Jag skrattade åt den där kavajen men jag sade aldrig att den var ful. Inte till honom alltså. När det väl hemma hettade till på riktigt skedde så att säga ingen Givakt!

– Ingen fara, sade jag. Sådant händer.

Man måste ha lite förståelse som tjej när sådana prekära situationer uppstår. Det har jag lärt mig. Morgonen efter hettade det till igen men inte heller då skedde Uppställning! Givakt! Nu kände jag mig inte lika förstående. Han märkte detta och började lätta sitt hjärta för mig. Han berättade att han hade en sambo och en fyraårig son därhemma och visserligen hade de inte separerat fysiskt men det var slut, finito, dött. Hans sambo förstod honom inte. Inte jobbade hon heller och hennes pappa var en riktig pain in the ass. Efter en timmes lättande av hjärta under vilken han låg orörlig på min mage fick jag nog.

– MEN FÖR I HELVETE! SER JAG UT SOM DIN JÄVLA TERAPEUT ELLER? DU FICK FÖLJA MED MIG AV EN ANLEDNING OCH DET VAR FÖR ATT JAG VILLE KNULLA! JAG SKITER VÄL I DINA JÄVLA PROBLEM, SPECIELLT NÄR JAG ÄR SUGEN SOM EN MARSKATT HÄR. GÅ HEM! skrek jag inte alls men det var precis vad jag tänkte.

När han ringde två dagar senare svarade jag inte.

Det är inte alltid en jättebra idé att ta med någon hem sådär första kvällen. Av olika anledningar. Jag försöker sluta med sånt. Det går ganska bra.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s