Bottenlöst

Jag föll och föll. Hade ingen kroppskontroll, kunde inte räta upp. Helt maktlöst föll jag och undrade när jag skulle nå botten. För jag skulle väl det? Nå botten? Det måste väl finnas ett slut, en punkt där allt vänder och blir bättre. Eller? Nu läser jag om en ung kille som tagit sitt liv och om hur icke fungerande psykvården än en gång visat sig vara och jag kan bara hålla med. Hålla med och bli tung i hjärtat. Nu förstår jag att man kan falla och inte tro på att det finns en botten. Nu förstår jag varför man inte står ut i den känslan. Jag fattar nu.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s