Rapporter om föräldrars mobilanvändning och därför bristande uppmärksamhet visar att barn kan bli deprimerade. Det här är intressant.
Vi jobbar mycket idag och vill hinna så mycket som möjligt så vi multitaskar. Inte så bra. Småbarnsföräldrar borde inte behöva jobba så mycket, det borde finnas en politisk arbetskraftslösning på det här så löser vi många problem och skilsmässorna minskar. Och nu tycker några att man MÅSTE ju faktiskt inte jobba speciellt mycket men med dagens prisnivåer på inte bara boende utan på allt nödvändigt man måste lägga pengar på måste man faktiskt det.
Behovet av att ständigt vara uppkopplad och aktiv på sociala medier är större än någonsin. Inte heller så bra. En undersökning visar att 70 % kollar mobilen när de är på bio. Galet ju. Alla mår vi bra av en sociala medier-detox samt eftertanke kring hur mycket och på vilket sätt vi är ute på nätet. Det tror jag.
Men. Om man tittar i ett större perspektiv finns det ingen logik i rapporterna. Gå bakåt några decennier och titta på hur mödrar städade, lagade mat, bakade, sydde och hade tio barn att ta hand om under tiden. De satt knappast på golvet och sökte ögonkontakt med sina barn. Barn måste också lära sig att roa sig själva och någonstans på nittiotalet tror jag att det här svängde. Barn slutade vara duktiga på att leka själva och blev mer beroende av att föräldrarna hittade på aktiviteter.
Jag har noterat att många småbarnsföräldrar tittar oerhört mycket på sina barn. För mycket. Barnet är konstant i centrum och får uppmärksamhet i överflöd. Kanske kompenserar man för att man inte hunnit vara med sitt barn? Möjligt. Jag tror att föräldrar både kan prata med andra vuxna och pyssla lite med mobilen utan att barnen tar skada av det. Jag är säker på det. Barnet kan ju vänta eller leka lite själv en stund. Det finns inget skadligt med det, snarare tvärtom. Men det kanske bara är jag.
Förlåt att man vill bli lite älskad 
Så sant som det är sagt!!
Sant, men det handlar nog också om NÄR man väljer att titta i mobilen.. Visst ska barn kunna leka själva, men om man som förälder sitter på en skolpjäs, fotbollsmatch etc och barnet vill visa mamma och pappa vad dom kan så ska man kanske inte va uppslukad av mobilen och missa det snygga målet sonen/dottern gjorde, det gör nog ont i lilla barnhjärtat att mamma/pappa hellre uppdaterar sin FB-status än tittar på dom sådana gånger.
Tyvärr använder också många föräldrar idag TV’n som ”barnvakt” vilket gör att barnen inte blir särskilt bra på att lära sig leka själva. När en annan var liten så var det ju inga barnprogram på dagtid så leka var ju fullt naturligt, Nu sänds det barnprogram dygnet runt, då var det halv fem och halv sex, några minuters Tom & Jerry på Lilla sportspegeln en gång i veckan, samt en stunds tecknat på lördag morgon i Gomorron Sverige. Vore ju som sagt önskvärt att som småbarnsförälder inte behöva jobba heltid, men i dagen samhälle är det svårt.
Håller med dej helt Sommarkatten! Superviktigt att vara en närvarande förälder och speciellt när det gäller. När jag var liten sa min pappa att han skulle komma och titta på simtävlingen eller blockflöjtskonserten men han kom aldrig. Det gjorde ont och jag har i vuxen ålder fått jobba en del med mitt sätt att hantera besvikelsen när något blir inställt. Det måste väl ändå ha ett samband?
Absolut!
Man ser alltför många barn som söker föräldrarnas uppmärksamhet förgäves. Samtidigt finns det föräldrar som aldrig släpper sina barn och överdriver allt. Varför är det så svårt att hitta ett mellanting? Man lär få börja jobba hårt på den redan nu 🙂 För uppmärksamhet, det kräver dom tidigt har jag märkt..
Svårt ja. Kan tänka mig. Och det sista man vill är väl att folk lägger sig i hur man är som förälder så man får vara lite försiktig, oavsett om man har barn eller inte. Jag gruvar lite för det om jag nu får några barn; att alla som redan har barn runt omkring mig (vilket är de flesta) ska ge mig råd och tips hela tiden. Då blir det jobbigt :O