Två på riktigt

Vi var alltid tillsammans men jag kände mig ofta ensam. Ensam i oss. I allt. Jag försvann i rastlöshetens korridor fast stängde av. Det är över tio år sedan och jag visste inte hur någonting skulle bli.

Nu är vi två på riktigt och även när jag är ensam känner jag honom tätt intill.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s