Min pappa fyller år idag. Sextiotre. Senast vi sågs var på min farmors begravning. Det var 2005. Jag var så nervös inför den dagen. Ville inte gå men gick för farmors skull. Kunde inget annat. Jag ångrar det inte.
Min pappa är psykopat. Det tog mig många år att inse det. Hur ska man veta. Hur kan man tro. Jag var kring trettio och insåg att allt i en text om hur en psykopat fungerar stämde in. På min pappa. Min. Pappa. Så fruktansvärt att läsa. Så skönt att få svar. Jag tror aldrig att jag har räknat med honom. Aldrig sett honom som en sådan pappa jag visste att man kunde ha. Alltid fri från ansvar. Fri från skuld. Distanserad. Oförstående. Samvetslös. Med tiden eskalerande egoism på gränsen till något annat. Senare ur spår bortom alla rimliga gränser. Jag tror att jag kände det. Hur det var ställt. Men hur ska man veta.
Ibland saknar jag honom. Ibland är jag arg. Ibland blir jag rädd för att det ska finnas i generna. Virvla runt där och plötsligt en dag bryta ut. Att mina barn ska ärva det. Men oftast är jag glad att jag sa farväl i tid.
Förlåt att man vill bli lite älskad 
❤
❤
Sommarkatten, ett lite speciellt hjärta till dig som känner min far. Eller kände.
Finaste ♡ dina tankar, texter och ord berör mig alltid. Du måste göra något av denna gåva, släng inte bort den. Jag köper och läser och det kommer många göra. All kärlek till dig min modiga vän ♡
Jag kan bara hålla med Tove ovan. Du skriver fantastiskt bra. Och du berör med dina ord.
Kram från Sofia – en trogen läsare.
Tove och Sofia, TACK för att ni tycker om mina ord! Jag blir glad och rörd av era. Kanske får jag tid att göra något av alla ord de kommande sju månaderna. Tack för att ni läser och ger tillbaka. Stor varm kram till er!
❤
Det känns som du beskrev min pappa med de orden.
Han är också en psykopat. Men jag har också sagt mina farväl.
Kram till dig
Jag tror inte vi är ensamma Jennie. Jag tror tyvärr att det finns många fler därute som känner igen sig. Känner igen honom. Kram tillbaka!