Ett tag till

Och det blir precis så jobbigt som jag befarat. Exakt så. Jag håller ihop någorlunda fram till klockan elva. Med hjälp av några pauser där jag ‘bara måste hämta något’ klarar jag det och inser vilken bedrift det är. Ser dagen som uppdelad i halvtimmar. För varje avklarad halvtimme är jag ett steg närmare att ha klarat den. Förmiddagen rinner trög som sirap mot lunch. Fikat är uppätet och betygen utdelade. Loggböckerna som jag sagt att de får läsa hemma i sin ensamhet har de tjuvkikat i ändå. Inte han dock.

Kvart över elva är det så dags. Dags att säga hejdå. Jag börjar med dem som inte nått fullt så långt in i hjärtat. Vi kramas. Önskar glad sommar. De säger att jag måste komma och hälsa på. Jag säger Absolut! utan att mena det. Jag väntar in i det längsta eftersom jag vet. Vet hur det kommer att gå. Han håller sig långt bak i rummet. Kommer fram sist av alla. I handen har han ett rosa paket. Han vill ge mig något. Och där, med det rosa paketet, går det inte längre. Jag får inte fram ett ord när jag öppnar det och tar ut ett halsband som han köpt alldeles själv. Ett svart långt. Ett sådant jag gillar. Tårarna vill inte sluta rinna och jag ser att hans också är på väg. Min kram är så hård att jag tänker att det måste göra ont. Jag vet att han förstår mig fullt utan ett ord. Att allt jag vill säga förmedlas i den där kramen. Det lugnar.

Och i hans loggbok har jag gjort något som jag aldrig gjort förut. Något som balanserar mellan proffsighet och inte. Något som hjärnan var tveksam till men som hjärtat skrev utan att tänka. Jag har lämnat min privata mailadress. Jag har skrivit att han när som helst får höra av sig, att jag alltid finns tillgänglig om han vill prata. Det har bara gått några månader sedan han bestämde sig för att leva. I alla fall en dag till. Och hur väl jag än vet att det kanske inte är bra känner jag att jag måste. Måste finnas. Ett tag till.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Ett tag till

  1. Foxy rävster skriver:

    Du kan ha gjort hela skillnaden och räddat ett liv. Ett helt liv. DET är proffsigt.

  2. Septemberflikka skriver:

    Jag ryser och sitter med tårarna i ögonen. Trots att jag inte känner varken dig eller han. Men du har gjort en betydlig skillnad i hans liv. Och proffsigt eller inte, det kan jag inte svara på. Men jag vet att det är RÄTT gjort.
    kram

  3. mam skriver:

    ♥♥♥

  4. tove skriver:

    nu gråter jag också…men jag är så glad att du valde som du gjorde…att lämna dörren öppen för honom ett tag till. Tack ❤

  5. Erik D skriver:

    Det du har gjort för den här unga människan är inget annat än alldeles fantastiskt jättebra.

  6. Jennie skriver:

    Underbara du!

  7. akiiami skriver:

    Tack hörni! Det här har varit det jobbigaste under min tolv år långa lärartid. Utan tvekan det jobbigaste. Det känns bra dock! Hjärtat sa det. Och magen. Och ni. Kram på er!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s