Bokhat

Jag skickar min litteraturanalys mitt i natten och känner mig sjukt nöjd. I did good. Jag har gjort mer än vad som krävs. Virginia hade inte behövt vada ut i det där vattnet om hon hade läst det jag skrivit. Så känns det. Typ. Jag dubbelkollar att mailet gått iväg och att bilagan är med sedan går jag och lägger mig. Dödstrött. Helt slut. Men nöjd. Nu är alla litteraturanalyser inskickade och jag kan koncentrera mig på uppsatsen vars second version inte ska vara inne femte juni som jag trodde ända tills i måndags utan maj. Femte maj. Maj månad är nummer fem, det vet en lågstadieunge.

Efter frukost kollar jag mailen och jag har fått svar. Min lärare tackar för min assignment och kommenterar det jag skrivit om att jag nu är klar. Hon säger att klar, det är jag icke. Hon säger att det är en bok kvar och det här är helt nya och totalt främmande uppgifter för mig och jag känner att jag vill döda inte bara hon Woolfmänniskan utan även den här dumma tanten som levererar dessa fruktansvärda nyheter. Satan.

Jag kollar upp boken. 300 sidor. Jag vill skrika och gråta för jag orkar verkligen inte mer och nästan alla nio kakor från ICA Selection ryker och jag stirrar i taket och tänker att jag hatar böcker och speciellt böcker på engelska och att jag verkligen är illa däran som missat detta. Jag funderar på att maila henne och ifrågasätta tydligheten i informationen men tänker att det är lika bra att bara göra det.
Skriva skiten. Kötta på. Ju förr desto bättre.

När chocken lagt sig vågar jag mig ändå på en ytterst försiktig fråga om var denna uppgift finns att hitta och ifall den verkligen ingår i kursen. Jag förstår att det är kört men jag vill veta att jag inte är på väg att tappa förståndet. Att den åtminstone står på ett svårfunnet ställe. Att det finns en förklaring till att jag missat den.

Hon svarar inte på flera timmar. Till slut kommer det. Hon skriver att hon misstagit sig. Att jag är klar. Att mina tre analyser räcker eftersom jag går helgkursen. Och jag pustar ut så högt att hon förmodligen hör det där i sitt tråkiga arbetsrum, fullt av tråkiga litteraturanalyser. Och jag ångrar att jag nästan åt nio kakor från ICA Selection. Även fast de var krejsi goda.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Bokhat

  1. Björn skriver:

    Tur du fråga! Man ska alltid fråga!

  2. anneliten skriver:

    Otydliga instruktioner – roten till så mycket lidande…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s