Långsamt

Jag breder aprikosmarmelad över min skiva bröd. Långsamt. Låter den täcka det smälta smöret. Skedar upp den turkiska yoghurten över blåbären och häller upp kaffet. Äter njutningsfullt. Låter det ta tid. Som en än mer utdragen helgfrukost. I ensamhet. Blundar. Tänker på att jag har en helt kravfri dag framför mig. Hur nödvändigt det är.

Jag har tagit en paus. Är hemma från jobbet hela veckan. För att göra allt långsamt. Har känt små signaler av utmattning de senaste veckorna. Känner igen symptomen. Kommer ihåg den förlamande känslan av trötthet. Det där som gör kroppen oförklarligt tung. Det där som gör att magen knyter sig när allt snurrar. Vänds ut och in. Sväller. Säger ifrån.

Den här gången lyssnar jag. Så rädd om allt jag har. Min lycka. Den får inte tippas omkull på grund av något så osunt som orimligt hög arbetsbelastning. Så jag tar ännu en skiva bröd. Med aprikosmarmelad. Breder den över hela ytan. Med lika långsamma drag.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Långsamt

  1. Septemberflikka skriver:

    Helt rätt prioriterat! Jag borde vara på gymmet nu. Istället dricker jag kaffe sittandes i soffan och kollar på meningslös TV, surfar och jobbar med lite enklare saker. I dag vill min kropp ta det lugnt och jag låter den det. Passar på medan jag kan.

    Ha en fin dag!

  2. Björn skriver:

    Vad du är duktig!

  3. Björn skriver:

    Samvetet förstör många kloka saker :/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s