Make room for me

– Vad är det här?
– En sjal.

Han tittar på mig med skepsis, sedan på det stickade rosa igen.

– Den slänger du väl?
– Slänger? Den gillar jag ju jättemycket.
– Så mycket att du haft den undanstoppad längst in i garderoben hela tiden jag känt dig?

Han ler. Jag ler. Släpper den i sopsäcken.

– Det här då?
– Det är blomjord. Helt oöppnad. Den får du inte slänga.

Han suckar och tar upp en adventsljusstake i sin kartong. Kontakten glappar och hälften av lamporna fattas. Det vet jag mycket väl. Han också.

– Den här ryker i alla fall.

Han håller i den och tittar på mig med bestämda ögon. Ljusblå. De vackraste ögon jag vet. Så vi kastar. Organiserar om. Rensar skåp och själ. Och jag ger efter. Låter någon annan få vara med och bestämma. Lyssnar. Släpper in. På riktigt. Kanske för första gången någonsin.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s