Jag tänkte på det häromdagen. Hur mitt liv såg ut för ett år sedan. Sportlovet då jag dök. Totalt. Mådde piss. Hade ångest. Inte låtsasångest utan ångest som i monster med vassa klor som river på insidan. Solen sken över ett Stockholm jag inte kunde njuta av. Jag låg inomhus i full panik och bestämde mig för att inte gå in på facebook längre för allas soliga lyckliga vinterbilder gjorde mig galen av nedstämhet. Jag funderade vad det fanns att leva för där i soffan och tänkte på min mamma. Min mormor. Mina bröder. Mina vänner.
I år helt omvänt. Ett grått lock ligger över Stockholm. Som en fuktig yllestrumpa som sprider lukt. Men jag är lyckligare än någonsin. Med honom. Mitt liv är så rikt. Med honom. Och det liv jag nästan inte ville leva vill jag leva om och om igen. Med honom.
Förlåt att man vill bli lite älskad 
❤ lycka
Ja! Fullständig.
Jag kommer ihåg! Skönt att det är helt annat nu 🙂 ❤
Det är helt galet att tänka på det nu. Ibland är det synd att man inte vet innan vad som komma skall. Samtidigt är det det fina med det här livet.
Precis! Det är ju inte för inte som det heter efter regn kommer solsken. Det tråkiga är att det aldrig känns så just i regnet
Så svårt att se. I regn.
Det där jäkla paraplyet som döljer sikten
Perfekt beskrivet Björn. Paraplyet.