Grannarna till den här lilla ettan bråkar. Ofta. Högljutt. Sent. Länge. Igår kväll var det dags igen. Jag låg och lyssnade till hur mannen på andra sidan skrek till sin kvinna. Hur hon skrek tillbaka. Grät. Hur han skrek igen.
På den här sidan min man. Som visslade där i badrummet. Och jag tänkte för jag vet inte vilken gång i ordningen på hur lycklig jag är. Och tydligen han också.
Förlåt att man vill bli lite älskad 
♥♥♥
❤