Ponera att ens älskade man ska sätta upp en lampa. Ponera att man från golvhöjd ser klart och tydligt att detta inte kommer att gå väl för att den älskade mannen helt enkelt inte har de skills som krävs. Ponera att man låter honom hållas och berömmer honom dessutom. Ponera att man tänker att man aldrig någonsin ska uppehålla sig någon längre stund under lampan utan bara snabbt passera under den. Ponera att man inget säger för att man inte vill såra den älskade mannens manlighet. Ponera att man nästa dag ringer en hantverkare i smyg för att han ska säkra lampan och göra vissa små livsviktiga justeringar.
Är inte det kärlek så säg?
Förlåt att man vill bli lite älskad 
Det är så mycket kärlek att det nästan svindlar.
Indeed.