Han mår inte bra men sjunker inte mer. Just nu. Han vill inte ha höstlov och håller sig nära. Fortfarande blek men där. Jag finns. Vi pratar. Nu är det även han som söker upp mig. Och jag svarar samma sak varje gång han frågar om jag har tid. Oavsett när. Oavsett vad.
– Alltid.
Förlåt att man vill bli lite älskad 