Tio av tio

Jag har bjudit hem alla mina elever till mig. Hela lägenheten full av tonårshormoner som frågar varför badrummet är så litet och ifall jag sover i sängen som står i sovrummet. Vi ska äta frukost och teambuilda. De är fnissiga. De är inte hemma hos lärare speciellt ofta, säger de. Typ aldrig. Vi pratar om annat än läxor och prepositioner och de är glada. De går ut på balkongen, tittar på mina klänningar och frågar om jag bor ensam. När jag frågar om det är någon som vill hjälpa mig att göra smoothie skriker två av dem högre än de andra. De ilar ut till köket fortare än kvickt och deras ögon lyser. De mixar och fixar och vill hela tiden veta om jag tycker att det är bra. Det tycker jag. Det är mer än bra. Det är så in i helvete bra. I veckan har den ene stått och rökt bakom matsalen. Hotat tjejerna om de inte provade de med. Den andre har skrivit NEGER med kritvita versaler på kolsvart asfalt. Nu gör de smoothie och serverar alla sina klasskompisar. Fixar laktosfria. Serverar. Tar fram bröd och pålägg. Flyttar på ljusen så att ingen ska råka välta dem. Säger varsågoda. Delar ut servetter. Lyssnar till samstämmigt beröm. Den ene säger lite lågmält efteråt att han oftast mår noll men när han gjorde smoothie, då mådde han tio. Av tio.