Min granne slår i elementet. Samma granne som på alla hjärtans dag skrev ett krejsiargt mail med versaler till alla i föreningen. Hon har bangat element flera kvällar i rad nu. Jag är en tyst granne. Har fest en gång varannan månad. Högljudda sådana visserligen med musik, skratt, falsksång och Mårten som kör linedance, kosack eller salsa men oftast med prydligt handskriven lapp på anslagstavlan och ett hastigt försvinnande kring midnatt. Inga klackar hörs sen förrän hemsmygande vid halv fyra. Jag kan uppfattas som störande mellan 22 och midnatt var åttonde vecka men i övrigt är jag tyst.
Sedan fyra månader tillbaka ligger det dock någon bredvid mig i sängen och vi pratar innan vi ska sova. Sådär som man gör. Som man borde göra om man inte gör det. Inte överdrivet högt. Inte orimligt sent. Ibland skrattar vi dock. Kanske för högt. Och hon slår. I elementet. Grannen. Och jag vet inte hur man hanterar sådana här situationer för det var så länge sedan någon värmde vänster sida av min kropp och fick mig att bubbla av skratt. Livet är konstigt. Hon är arg som aldrig förr. Och jag. Jag är i mitt rätta element.
Förlåt att man vill bli lite älskad 
Tragisk granne du har. Synd om henne, världens mest ensamma och som inte unnar andra det hon inte själv har.
Prata med henne o förklara precis som du skriver, utan att skuldbelägga utan med fokus på att du just getts möjligheten att leva din längtan. Du har rätt till ditt liv, du lever inte orimligt för att bo i BR. Hon får väl söka sig till eget hus el något tyst nybyggt.
Pussa o skratta på! Life is short so live it!!!
❤
Det är med största sannolikhet som du skriver. Sorgligt. Sant. Och svårt att tackla. Fortsättning följer. Kanske.