Facebookförbud

Jag har facebookförbud. Det började så. Då var det jobbigt. Det är jobbigt att bli av med ett beroende. Nu, nästan tre veckor senare, vill jag inte gå in. Det är så lugnt och skönt. Så vilsamt. I samma veva som jag slutade gå in läste jag forskningsstudien om facebook. Att kvinnor går in mer än män, att vi lägger i snitt en och en halv timme per dag på att vara inne och scrolla och klicka och gilla och gilla. Att vi uppdaterar facebook 6 ggr per dag och ännu oftare om vi har appen i vår smartphone. 6 ggr? tänkte jag. Jag går in 26 ggr per dag. När jag pratade med en vän erkände hon lite motvilligt att hon gick in varje kvart av dygnets vakna timmar. När jag satt och pluggade hade jag fliken uppe och så fort det blev rött klickade jag för att kolla vad som hänt, vad någon sagt. Det kan omöjligt vara sunt. Något behov av att tala om vad jag gör har jag ju egentligen inte. Det har bara blivit en grej. Och det här med vad andra gör. Det skiter jag faktiskt i. När jag sjönk under ytan blev facebook inget annat än en förstärkning av allt som var jobbigt och dåligt. Så nu. Ändring. Förbud tills det känns annorlunda. Lugn och ro. Både utanpå och inuti.