Samtal på bageriet

Jag är ute på semmeljakt i mina kvarter i Vasastan. Har längtat en semla i flera dagar. Nu ska det ske. Jag har redan hunnit med tre ställen. Slutsålt överallt. Nu provar jag min lycka på Norrtullsgatan. Jag hinner knappt stänga dörren.

– Vad ska du köpa?

Rösten kommer från lårhöjd. Hon är ungefär tre. Tittar på mig med stora bruna ögon.

– En semla. Vad ska du köpa? frågar jag tillbaka.

– Den där! säger hon entusiastiskt och gör fingeravtryck på glasmontern.

Innanför ståtar en grön prinsesstårta. Hennes ögon lyser.

– Oj vad gott! säger jag.

– Man kan dela den! säger hon. Äta många gånger.

När kvinnan med vitt förkläde och sönderblekt svinrygg meddelar att semlorna är slutsålda och jag brister ut i ett impulsivt Nej! tittar hon som är tre på mig med äkta medlidande.

– Du kan köpa den där! ropar hon och pekar på en rosa Alla hjärtans dag-bakelse med ett rött hjärta på toppen och jag är nära att göra det bara för att göra den lilla glad.

När jag lämnar bageriet för att fortsätta min jakt tackar jag henne för hjälpen och säger att jag hoppas att hennes tårta är god. När jag går ut i den griniga kylan och hör dörren plinga bakom mig tänker jag på hur häftigt det är att ett samtal på några minuter så effektivt kan värma ett 37-årigt hjärta. Och kanske även ett litet som bara funnits i tre.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s