Ögon. Fyra stycken totalt. Krockar våldsamt. Inga fysiska skador. Han står med en tjej. Det ser jag. Han byter ut henne. Mot mig. Bytt är bytt. Hinner tänka att man inte får. Bara gå. Vi pratar. Mellan fyra ögon.
Han är lång och jag är glad. Det är något konstigt med hans mun men jag vet inte vad. Kanske tänderna och då går det inte men någon har sagt till mig att jag aldrig kommer att träffa någon om jag håller på sådär så jag tänker att jag inte ska hålla på. Bara hålla med. Och hålla andan. Hålla ihop. Hålla in. Magen. Eller nåt.
– Du tilltalar inte mig.
Säger han. Efter en kvart. Han går. Jag tittar. Ser bara ryggen. Som jag aldrig fick en chans att hålla om. Man får väl hålla isär. Känslorna. Men nu var det i alla fall inte jag. Som höll på.
Förlåt att man vill bli lite älskad 