Ett uppdrag utöver det vanliga

Läxhjälp. Det är det jag ska vara. Läser mellan raderna när jag får information över telefon. Genom luren anar jag ingen vanlig pojke. När jag träffar honom förstår jag. Not läxhjälp. Hemundervisning. Specialanpassad. Han har missat en vår och en höst i skolan. Mitt hjärta går sönder. Inser att inget blir bättre av att jag sitter där med trasigt hjärta så jag lagar det provisoriskt och rafsar ner ett schema med ämnen och pauser på en tom sida i mitt block. Tydliga tider. Han tittar intresserat på papperet utan ett ord. Jag kavlar upp ärmarna. Andas djupt. Hjälper honom öppna förpackningen med sudd när han inte kan. Vi jobbar. Först svenska. Sedan engelska. Tunga ögonlock. Vi tar paus. Jag pratar med mamman. Förklarar att det jag kan ge inte är i närheten av vad en skola kan ge. Att skola är viktigt. Sedan läser vi Metro. Jag läser högt. Han lyssnar. Hoppas jag. Vi klipper, klistrar, skriver fakta. Efter två timmar tittar han på mig. Efter två och en halv timme rycker det i ena mungipan. Det är efter att jag sagt att han är ett mattesnille. Efter tre timmar svarar han mig med ord. Det kan nog bli bra det här.