Chippet först

Jag ska premiärlåna böcker på universitetsbiblioteket. Ett universitetsbibliotek i en huvudstad är stort. Där finns många böcker. Jag ska bara ha fyra. Det tar en stund. Så står jag vid självlåningsmaskinen och vänder och vrider på mitt lånekort. Drar det, stoppar in det, lägger det. Fattar noll. Och plötsligt förstår jag exakt hur det måste kännas att vara mellan åttio och döden när kassörskan säger Stoppa in kortet med chippet först. Du ska inte dra det. Stoppa in det. Där nere. Nej där längst fram. Under liksom. Där ja. Andra hållet. Nej nu är det upp och ner. Andra hållet. Nej med chippet först. och tycker att det är konstigt att de inte bara får ett tokspel och skriker MEEN HUR FAAAAAAN DÅ? Det hände nämligen nästan mig. Trots att jag är mellan tjugofem och fyrtio och tämligen modern.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s