Nyåret 2005. Ett vi. Destruenter båda två. Söndrare på distans. Mycket att laga. Stor middag med vänner. Hans. Stor middag med magkänsla. Bådas. Två magar som skriker error. Någon ställer en fråga precis innan tolvslaget.
– Så vem flyttar till vem nu då?
Vi log mot dem, JAS 39 Gripen och jag. Mot vännerna som uppmärksamt väntade på svar. Lyckades dölja våra tankar som mest troligt var i det närmaste desamma. Men det var där och då vi visste att vi redan börjat störta mot marken. Jag, till skillnad från honom, hann skjuta ut mig i sista stund. Men det var sannerligen nära ögat.
Förlåt att man vill bli lite älskad 