Det knyter sig

Knyttet. Hennes helg har varit ett helvete säger hon. Hon har varit med om sådant jag aldrig upplevt trots att jag skulle kunna vara hennes mamma. Nu öser hon ur sig allt. Och jag vet inte riktigt hur jag ska ta emot det. För det svämmar över. Men jag gör mitt yttersta. Vi pratar länge. Om egenvärde. Om vikten av att välja umgänge. Om svårigheten att vara stark. Om hur det känns att känna sig oälskad. Ensam. Det knyter sig i magen när jag hör allt hon berättar. Jag lyssnar. Stöttar. Öser kärlek. För några veckor sedan slog hon och hotade mig. Nu står jag här. Står kvar. För att det är mitt jobb. Och för att det inte finns något alternativ.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Det knyter sig

  1. Erik Dahlberg skriver:

    Mitt i bedrövelsen måste det vara underbart för en elev att ha en lärare som dig. Bra som fan att du orkar. 🙂

    • akiiami skriver:

      Tack snälla. Ibland blir man galen men jag orkar. För att jag får så ofantligt mycket tillbaka. För att jag känner att det är värt det. Och jag tror att eleverna känner att jag tycker att jag har världens absolut bästa jobb.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s