Myrornas krig

I min skalle. Nord mot Syd. Onda mot goda. Många tankar blir det. Jag hoppas att min blivande sambo gillar att prata. Och lyssna. Det kommer att behövas.

Just nu tänker jag på imorgon när jag ska förklara olika regelbundna verbs ed-uttal i preteritum och hoppas att de kommer fatta. Called liksom. Man kan ju inte säga kåled när det heter kåld. Man kan inte säga åff när det heter åvv heller. Eller abbaot när det heter öbbaot. Så kan vi inte ha det.

Jag tänker på att pepparkaksdeg är gott men så fort det blir pepparkakor smakar det inte alls gott. Lustigt det där. Jag tänker på fläskfilén och hur länge den ska vara inne i ugnen på lördag. Utan att bli torr alltså.

Jag lyssnar på franska chansons och njuter av min sekelskiftesvåning. Älskar franska chansons. Älskar min sekelskiftesvåning ännu lite mer. Tänker på att jag äntligen fattat vad det franska uttrycket pleure comme une madeleine (gråta som en madeleine) betyder. Jag har trott att det betydde lipa som en brud typ. Det var fel. Det kommer sig av portvakterskan i filmen Amelie från Montmartre. Hon som blir bedragen av sin man. Hon storgrät. Så var det med det. Alltid skönt att lära sig saker.

Tänker på att jag borde ha en dörrmatta ändå. Gruset har gjort fula märken i mina vitsåpade furutiljor i hallen. Dörrmatta är så hiskeligt fult. Tycker jag. Tänker på min vän M som ska sova här inatt. Hon anländer sent. Kanske vill hon ha te. Undrar om hon gillar mitt. Det är nyinköpt.

Nästa vecka kommer min bror igen. Det blir mysigt. Dagen innan ska min kursare sova här. Vi har tenta. Lektioner dagen innan. Hon bor i Borlänge. Har hon bott länge där? Gratis skämt, varsågoda. Hon tyckte att vi skulle dricka vin och gå ut istället för att plugga. Tentan klarar vi alltid. Så sade hon. Jag är på. Tentan behandlar fonetik. Det är jag bra på.

Jag tänker på hur jobbigt det känns att åka ut till IKEA vilket jag borde. Min sängatron måste fyllas med fina sängkläder. Hatar’t. IKEA alltså. Funderar på att åka taxi därifrån. Som en riktig liten borgarbracka. Sedan skriva om det på facebook. Alltid retar det någon.

Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s