Jag har aldrig haft det. Men det måste vara ungefär såhär. Dygnet har vänts upp och ner och hit och dit. Som i en sådan där liten prydnadsgrej man skakar. En sådan med vatten och snö i. Idag var det plötsligt uppstigning samma tid som en arbetsdag med start från tidig morgon. Sådär som vanliga människor har det. Jag är ovan det. Bortskämd. Så kan man se det. Eller så ser man på det som att min kropp äntligen får som den vill. Nåväl. Idag har jag varit på skönhetsmässa i Kista och fått en goodiebag och i 4 av 300 påsar låg det en riktig diamant. Alla i mitt sällskap trodde att chansen att diamanten skulle ligga i deras påse var minimal. Själv tänkte jag tvärtom. Klart den kan ligga i min. Intressant.
Nu har jag ätit lunch och softar innan nästa pass. Melissa Horn på Cirkus. Det är inga tråkiga åtaganden jag har. Ingen dödstrist middag hos en grinig svärmor eller bära plank på landet och sådant där man blir suicidal av. Jag har tur.
Tänker mycket idag. Igen. Förstår inte hur så många tankar kan rymmas i ett huvud. Kanske är min hjärna väldigt stor? Jag tänker på min kursare som är i en destruktiv relation och ska göra slut men vänta tills efter jul. Jag tänker på hur man tycker att andra ska göra slut lite snällt och lite försiktigt så att man inte blir ledsen men hur svårt det är att göra det själv. Jag tänker på Chris Martin i Coldplay och hur han kan ha sett ut när han satt där vid pianot och spelade och plötsligt blev ackompanjerad av någon brud i publiken som körde tamburin och han bara Eeehhh hallå e re du eller jag som spelar? och hon bara Oj solli okej då lägger jag ner då! Eller så tänkte hon Mäh får man inte spela nu heller fast man är så jäkla musikalisk? Det där vet man ju inte.
Förlåt att man vill bli lite älskad 