PT

Kent har köpt SATS-kort. Alltså inte för att gå på MiniSats utan för att köra vanliga pass. Det är kul tycker jag. När hon köpte kortet frågade de om hon ville ge en PT-timme till någon. Denna någon blev jag. Jag vet precis vem jag vill ha. Vilken PT alltså. Om jag inte får honom tänker jag slänga mig på golvet och ligga på den där mattan vilken alla går på med skor fast man inte får. Där tänker jag skrika. Tills jag får som jag vill. Sedan ska vi träna. Oj vad vi ska träna. Och sedan ska han fråga om jag vill springa med honom ute på Djurgården och där ska vi bli kära bland löv och mylla och sedan ska vi få ett par barn och vara lyckliga mitt ibland all välling trots att det är svårt och jag ska försöka att inte reta mig på saker som jag brukar och så håller det livet ut och mormor slipper skrika från himlen att jag hamnar på glasberget och ingen är mer förvånad än jag.

Tillägg: Jag frågade Kent i måndags om hon tyckte att dvärgskämten var tröttsamma men hon tyckte att de var jättekul.