På högstadiet hade vi en bildlärare som hette Inga-Britt. Hon pratade mycket om stilleben där i början av vår bekantskap varpå det blev hennes öknamn. Med betoning på i eftersom det var roligare. Stilleben gav mig en tvåa i bild. Hon pratade om att jag måste tänka på proportionerna. Och skuggorna. Jag blev mycket besviken. Kunde inte riktigt förstå. Var jag verkligen så dålig? 21 år senare ritar jag så en häst lite kvickt. Och kommer till insikt.
Förlåt att man vill bli lite älskad 
Ha ha ha, det där med skuggor är ändå överreklamerat, och det är väl inte svårt att Rita av ett apple…. det ligger ju still, men en häst!! den rör ju på sig 😉
Eller hur! Haha nu känns det bättre.