Jag jobbade en del på gruppboenden när jag var yngre. På ett av dem bodde en kille som inte bara rostade bröd under naglarna, han låg vaken på nätterna och fnissade också. Kunde inte sluta fast man sa till honom på skarpen. Sådan är jag också ibland. Typ nu. Allt roligt bara kommer till mig. Jag kan inte värja mig. Och det är inte helt bra för snart ringer klockan.
Tillägg: Du kan eventuellt behöva läsa inlägget Rostat bröd för att helt och fullt förstå texten ovan. Rostat bröd är för övrigt det mest lästa inlägget på hela bloggen om jag inte minns alldeles fel.
Förlåt att man vill bli lite älskad 