Min vän P hade precis blivit ofrivilligt singel efter ett långt förhållande. Nu satt hon i min soffa och svalde sina tårar med vinet.
– Men sitter du här och äter frukost alldeles ensam då? Varje dag?
Jag minns så väl hennes fråga och hur jag inte kunde låta bli att le mitt i allt. För mig var det den självklaraste sak i världen. För henne ett mysterium. Livet är bra konstigt ändå.
Förlåt att man vill bli lite älskad 
Ja du, minns det också som igår… Skön att man fort vänjer sig med förändringarna i livet..=)
Haha ja 🙂 Kul att du läste OCH kände igen dej. Hoppas att det var okej att jag skrev om det, antar det eftersom du svarade 🙂
(Tog bort mitt eget namn eftersom jag skriver anonymt, hoppas det var ok det också.)
Ja men självklart! Bara kul ju!=)
Bra att du tycker det! 🙂