Tänkte ta en riktigt skön sovmorgon idag. Sova till halv tio. Kanske ligga och dra mig till tio. Äta en långsam frukost. Unna mig det. Jag känner mig fortfarande inte bra. Är pangförkyld som mamma skulle ha sagt. Kanske lite febrig fortfarande. Inte pigg i alla fall.
Mina planer gick åt helvete. Eller åt fanders om man vill vara mild. Morgonen började med ett förståndshandikappat tidningsbud som trodde att han var med i tävlingen Vem hörs mest? klockan sex på morgonen. Tävlingen Vem vet mest? kunde han ju inte vara med i eftersom han var förståndshandikappad. Sedan fasadarbete på huset mittemot. Idag bestämde man att man ville sätta igång. Hurra! Metall mot metall och hugga sig igenom murbruk och byta fönster och väsnas och helvete. Halv tio blir det plötsligt tyst. Precis när mitt alarm ringer tystnar allt. Och jag rynkar pannan och funderar en halv minut innan jag kommer på det. Lunch. Hantverkarlunch. Innan min frukost. Världen är bra konstig.
Förlåt att man vill bli lite älskad 
Om det inte vore för avståndet så hade man kunnat tro att vi hade samma tidningsbud… Förra veckan hade han/hon dessutom gnisslande gympadojjor…
Det borde va lag på sånt. Skolag för tidningsbud. Och en decibellag.
Precis! När jag bodde på min gamla adress hade vi ett tidningsbud som körde med träskor en period…
Hahahahahaha jag dör! Han måste ha varit arg på livet.
Eller hon 😮