Jag har haft herrbesök. Jag fick inte hångla. Killen som målade mitt vardagsrum kom hit.
– Vad fint det är! sa han när han kom in.
– Ja det är du som gjort det, sa jag.
Nu ska han ta köket. Och göra lite eljobb. Dra om sladdar och så. Han skulle komma för att uppskatta jobbet klockan sex. Han knackade på dörren klockan sex. Jag hade på grund av en förkylning av stora mått concealat mig under näsan så att han inte skulle tro att jag hade lepra eller något. Det kändes bra. Jag frågade om han också kan sätta upp två lampor och borra upp en gardinstång. Det kunde han. Det ville han inte ha betalt för. Det gjorde mig glad. Men mest glad är jag över att det blir gjort. Äntligen. Jag är sämst i världen på att få sådana här saker gjorda. Framför allt hatar jag det. Vill bara lägga mig på golvet och blunda och få det att försvinna. Allt det där jobbiga. Skruvar och borrmaskiner och för låga stegar och fan och hans moster. Nu är problemet löst. Och jag är jätteglad. Efter sju månader har jag lampor och gardiner. Halleluja med betoning på e.
Om ni vill ha tips på en pålitlig, skitduktig, trevlig, punktlig, effektiv, noggrann och allsidig hantverkare i Stockholm, fråga mig så får du hans namn.
Förlåt att man vill bli lite älskad 