Igår började min drömhöst. Bara en tidig morgon i veckan. Resten sena morgnar med tid för kaffe och DN utöver yoghurttallriken. Inte behöva sleva i sig det hela stående heller. Jag hade bestämt mig för att njuta. Njuta av sömn de där morgontimmarna då andra stressar till jobbet och lämnar snoriga barn och sitter i bilkö och trängs på bussar utan ventilation.
Idag inleddes någon form av fasadjobb på huset mittemot. Det fick jag erfara i sjutiden imorse när män i hörselkåpor monterade ihop byggnadsställningar. Hammare mot metall. Femtioelva gånger i en följd. Utan paus. Sju på morgonen. FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN!
Förlåt att man vill bli lite älskad 