Min älskade mamma ramlade ihop i köket en decemberdag. Mitt i julbaket. Ambulansen kom och kakorna blev aldrig riktigt färdiga. När jag fick telefonsamtalet 40 mil bort blev jag livrädd. Det är tio år sedan nu eller är det elva, jag minns inte riktigt. Imorgon ska hon börja jobba igen. Hon är föremål för arbetsmarknadsåtgärder som det kallas. Efter alla år. Jag gör i ordning ett ”börja jobba-paket” och slår omsorgsfullt in sakerna i papperet för att sedan knyta snöret noggrant runt paketet. På kortet skriver jag:
”Lycka till älskade mamma! Det kommer att gå bra. Jag är stolt över dig! /Din dotter”
Och det är en underdrift. Mitt hjärta sväller av stolthet. Finaste mamma.
Förlåt att man vill bli lite älskad 
-jädrans oong, nu grin je å. du skriv sa finnt om a’mammalli sa
hu vål alldeles värm herri brösste.
tänk att’n je ha fostre e sa snäll’e ståårsch, man tror int de e säannt.
pusspuss
‘N henn ståårscha e bäare din förtjänst de, sån e ne mae di. Puss!
ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅåååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå……………
Vad ni är mysiga!!!!!!!!!!!!!!!!!
Kramen!!!!
Å en till dej Jamtlandstaus!